Strejken gör gatorna öde

Busstrejken till ära inleder jag min onsdagsmorgon med en ytterst gemytlig gissningslek. När jag låser min dörr klockan 07.18 och riktar mina steg mot hållplatsen, har jag ingen aning om min alternativa buss kommer att ta mig till Helsingfors denna förmiddag. Informationen från HRT har varit extremt motstridig.

Expedition skolresa. Foto: Sandra Arrila

Expedition skolresa. Foto: Sandra Arrila

I vanliga fall tar det mig 40 minuter att färdas från Gäddvik i södra Esbo till Snellmansgatan 12. 35 minuter om jag småspringer från bussen till metron. På grund av strejken har jag ställt in väckarklockan på en halv timme tidigare.

Till min stora förvåning fortskrider min skolresa utan större problem, förutom några törnar med medpassagerare i de allra snävaste kurvorna och en extra kilometer gång till en busshållplats längre bort.

Allt fungerar bra. Nästan skrämmande bra. Trafiken löper på utmärkt på Västerleden, som vanligtvis brukar vara fullpackad vid rusningstid. När bussen stannar vid Hanaholmens hållplats för att lämna av en hop resenärer, hörs många spridda tack. Busschauffören nickar och ler. Stämningen är ovanligt varm denna mulna morgon.

De problem och krångel som strejken har förväntats föra med sig, tycks ha fått alla som kan att stanna i hemmets djupa vrå i dag. Vilket syns i tomma vägar och lite biltrafik. Därmed finns det i alla fall en som hurrar för att busstrejken vänder upp och ner på många människors inristade beteende.

Miljön.

Sandra Arrila

Verktyg:
  • Print
  • Digg
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • MySpace
  • PDF
  • Twitter